Naturhistoriska riksmuseet med Cosmonova - Ett äventyr för såväl ung som gammal.

En upplevelse som min fru och jag naturligtvis vill delge våra barnbarn under julhelgen. En sak insåg vi att Cosmonova kanske skulle skrämma telningarna, men där emot alla djuren och i första hand dinosaurierna måste naturligtvis vara en stor sak för barn att få se.

Inne hos de 65 miljoner år gamla dinosaurierna, väl inhägnade med rep för att hålla nyfikna på avstånd och bevara det enorma rekonstruktionsarbetet av bl.a. skelettet efter en köttätande Tyrannosaurus Rex.

Lille Albin fyra år vill bli fotograferad framför det enormt höga skelettet. Jag placerar Albin framför repet strax intill dinosauriens dryga metern stora fot och börjar ställa in kameran, zoomar en aning för att få fram detaljrikedomen i det fantastiska skelettet. Just som jag skall ta bilden ser jag på kameraskärmen något som absolut inte hör hemma mellan dinosauriens jättelika tår.

Pippi Lotta två år har kvickt som en vessla sprungit från mormor, under avspärrningarna och med sitt största leende satt sig vid djurets enorma fot och använder en av tårna som armstöd.

Förutom en begynnande panikkänsla ser jag ett scenario framför mig där ett drygt tio meter högt skelett under många år mödosamt hoppusslat av energiska forskare - helt enkelt gå ner i spagat.

Vad gör man i en sådan situation - säger hoppsan, ber om ursäkt och går där ifrån med ett högrött ansikte och alla människors blickar riktade mot sig.

Eller kollar in nödutgången, flyr huvudstupa med ett barn under vardera armen.

Nu hände inget, men jag har tidigare sett vad små gudslån kan ställa till med, så mina tankar i denna ödesmättad stund var helt befogade.

Med lock, pock och löfte om fika fick vi ut Pippi från Tyrannosaurus Rex revir och gick med darrande knä och raska steg till caféet där en rejäl kanelbulle väckte betydligt större intresse hos Pippi än dinosaurierbesöket.

Nils Mohlin